Dybecksbygden

Elsa Rundqvist (1927-2017)

 

En rundvandring i Östra Vemmenhögs by – av Elsa Rundqvist


Vi börjar med våra åar och broar. Vemmenhögsån som kommer via Västra Vemmenhög rinner norr om väg 101:an, söder om kyrkan, församlingshemmet och sedan korsa 101:an söderut för att slutligen rinna ut i Skateholm. Dybecksån som börjar vid Näsbyholmssjön, rinner genom Lindby och söder ut bakom Östra Vemmenhögs kyrka under väg 101:an förbi Dybecks slott och ut i Hörte Vemmenhögån går genom vägen i en enkel cementtrumma, medan Dybecksåns broar har byggts om i olika omgångar tre stycken närmare bestämt, och samtliga finns kvar. Den äldsta en bro med gråstensvalv, kallad Herremansbron. Sedan har vägen fått ny dragning och på så sett fått nya broar av nyare modeller. Samtliga broar en bit från runstenen.

 

Vägarna. För en tid sedan ca 1990 fick man komma med namnförslag på våra byvägar och jag lämnade följande förslag som sen blev godkända. Vägen från 101:an, genom byn förbi prästgården, ut till 101:an igen, passerar även kyrkan, skolhusen, Ebbas Minne och runstenen fick namnet ”Nicolovius väg”, efter prästen Nils Lovén. Prästen Nils Lovén var även känd som författare och då under pseudonymen ”Nicolovius”. Han gav bland annat ut boken ”Folklivet i Skytts härad”1847, han översatte även ”Dantes Divina Commedia”. Dante levde 1265-1321. Nils Lovén 1796–1858.

Kyrkan i Östra Vemmenhög är gammal, första byggnaden är från 1100-talet, då hade kyrkan trappstensgavel fram till 1860, då den fick sitt nuvarande spetsiga torn. Dopfunten som är från kyrkans begynnelse 1100-talet är av sandsten med reliefer, den har visats i ett tv-program. Valven har många målningar med bibliska motiv. Prästgården i dag byggd efter 1907, då brann den som fanns tidigare, som var ett långt lågt hus med halmtak. Då var Cederberg präst här. Prästgården är ombyggd flera gånger sedan under årens lopp.

Vid byvägen låg också skolhusen, varav en byggnad är borta. I en av de byggnaderna som finns kvar av skolhusen är i dag församlingshem med delar av det gamla biblioteket kvar i byggnaden. Bakom skolhusen låg lärarbostaden som numera är privat.
Väster om skolan finns ett ganska nybyggt tegelhus vid vägen. Läraren Elsa Nilssons bostad. Öster om skolan har vi Ebbas Minne, byggt och skänkt av slottsfrun på Dybeck, Ebba Vallis 1916. Första gästerna var krigsbarn från Österrike. Därefter hem för gamla. Är i dag privat bostad.

Vi har även vår runsten, den står på sin ursprungliga plats. Texten lyder: Broder reste sten denna, efter Bose broder sin, mycket god man. De sista tre orden hartha = mycket, kuthan = god, trik = man. Gården Angelinelund ligger norr om runstenen, nära kyrkan. Bakom gården finns även gravhögen Väpmannhög. Linné färdades här på sin resa 1749, på sin väg mot Dybeck slott.

Från 101:an mot kyrkan ligger en lantgård Toftebo, som är den största gården i byn med ett röt litet tegelhus framför som också tillhör gården. Efter Toftebo ligger gården med skriften Dufbeck på gaveln. Till höger ett rosa målat hus, där har en gång varit ”Bierkru” där såldes öl som var bryggt på Dybecks gods. Det var fint öl det hade fått pris på flera ställen och även i Amerika. Vid rosa huset går en liten smal väg upp till ett hus, som ägdes av fyra olika ägare, idag är det samme ägare till alla. I gamla tider bodde där barnmorska, sotare, tvålförsäljare. På senare tid fyra ensamman kvinnor.

Ca två km från byn fanns järnvägen mellan Trelleborg – Rydsgård över Klagstorp. Det fanns en station som hette Tofthög, där fans även posten, och byns första telestation Här kunde till exempel lantbrukarna lämna sina betor för transport till Skivarps sockerbruk med tåget. Stationen har varit nerlagd i många år nu. 1895 – 1956.

Söder om den berömda landsvägen 101an som delar Sverige i två delar söder och norr om landsvägen, går en väg söder ut och enligt förslaget då var vägnamnet: ”Elsa Nilssons väg”. Hörnan av 101an och vägen söder ut, där bor jag. Huset jag bor i är över 100 år gammalt, det har nr 10. Där var tidigare smedja, telefonstation och trähantverk. Min farfar var smedmästare, i början av 1900-talet. I smedjan arbetade en smedgesäll, Cederholm, som under signaturen ”Aje” skrev en bok om vardagslivet på Söderslätt under 1870-talet. Den utkom 1919. Han var broder och medhjälpare till konstruktören av den första bilen, som finns på museum i Ystad. En period bodde här en ”kaggekvinna” som sålde kakor för fyra styvers/st. Efter min bostad väster ut finns två bostadshus till, i gamla tider ännu ett, det är borta sen många år. Det första till höger har en tid innehållit telefonstationen, efter flytten från vårat. I nästa hus bor idag kantor Gun-Britt Dahl, med make operasångare Lars-Gunnar. Söder om deras hus har i gamla tider legat ett hus till. På vägens vänstra sida ligger ett ganska nytt hus byggt ca 1950. En bit söder ut ligger ett hus som i gamla tider varit bageri, då ägdes huset av Dybecks, efter det var det lanthandel under många år. Numera är det privat bostad. Vidare ner på vägen där den svänger går infartsvägen till gården Helenetorp. Här i svängen går också en smal väg ner mot huset där skomakaren bodde, plus tre andra hus. Skomakaren hette L.M.Hansson. Under alla år arbetade hos honom en gesäll som hette Anderberg, han hade inget eget rum, utan endast en säng som stod skomakarverkstaden. Skomakarens fru kallades för ”snödroppa sippa”. Vidare på vägen kommer man snart förbi Västergård som var Elsa Nilssons barndomshem.
Hon var en mycket betydande person i vår by. Folkskollärare under hela sin aktiva tid. Hon höll kurser, skrev många skrifter om hembygden, hon skötte biblioteket och syföreningen mm. När skolan lades ner köpte hon lärarbostaden, tegelhuset mitt emot prästgården och granne med församlingshemmet.


Det sägs att en by på landet har inget kvar
Men vi i Östra Vemmenhög vi har
Den vackra kyrkan mitt i byn
Som reser sitt torn mot skyn
Runstenen och vår fina gamla bro
Och en ny liten Emil på Toftebo
Men, fröken är borta och skolornas hus
Där inhämta vi kunskap och levde lite bus
Råkorna i parken sjunger om våren sin sång
Precis som de gjorde förut en gång

Den 6:e december 2006.
Elsa Rundqvist


 

Carl von Linné

 

Carl von Linnés Skånska resa 1749

 

Den 25 juni 1749 besökte Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Dybeck. I reseprotokollet finns följande beskrivning: "Dybeck, en af the ansenligaste Sätesgårdar i Skåne, låg nära intil wägen, sedan wi passerat Wämmenhögs kyrka", om den intilliggande trädgården skriver Linné att där "wäxte de mästa hwita liljor jag har sedt, med mycken Ruta och Lawendel". Dybecks uppfördes på 1400-talet. Det sexkantiga gårdstornet uppfördes under 1500-talets början. Under Linnés besök ägdes Dybeck av Bernt Simon Ingelotz och Karl Johan von Löwen. Gränsen mellan deras ägor markerades med en stenrad i slottsgården.


Samma dag passerade Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Östra Vemmenhög. I reseprotokollet står följande att läsa: "Runsten stod wid Wämmenhögs kyrka, midt för Dybeck, jämte landswägen och war högre än en karl". Linné skriver vidare att "Densamma war skrefwen med 2. rader, på hwilken den sednare raden kunde läsas, men den förra war aldeles förwuxen med Spatgryn som upfult bokstäfwerna". Runstenen kan dateras till sen vikingatid, 1000-talet e Kr, och står fortfarande kvar. Texten lyder i översättning: "Broder reste denna sten efter sin broder Buse en mäkta förnäm man". Kyrkan från 1100-talets slut har genomgått flera förändringar sedan Linné besökte trakten.


Den 26 juni 1749 passerar Carl von Linné och sekreteraren Olof Söderberg Skivarps gästgivaregård. I reseprotokollet kan man läsa följande: "Oenanthe wäxte både här i Skogen och omkring Skiwarps Gästgifwaregård på sidlänta ställen nog mycket". Gästgiverierna var enligt kunglig förordning tvungna att hålla resande med kost, logi och möjlighet att hyra häst och vagn. Gästgiverier fanns med två mils avstånd. En övernattning vid 1700-talets mitt kostade 12 öre och för en trerättersmiddag fick man betala 26 öre. Hyra av häst kostade 8 öre per mil.